I miss you

Det här är nog den jobbigaste dagen på väldigt länge. Vaknade vid åtta i morse men jag vägrade gå upp. Vill inte gå upp i den här deppiga världen...å jag drömde de alldra finaste drömmarna i natt. mitt liv var komplett och perfekt. Att vakna då....det vil man inte...vill inte inse den tråkiga sanningen. Som är att ja bor helt själv, för första gången i mitt liv...i en lägenhet som ja nog kommer trivas jättebra i . Men den ser ut som fan, kartonger överallt. vi hann bara klä om en del av soffan så den ser ut som fasen nu...och jag kommer nog inte klara det själv...att klä om resten själv..Så får väl se när det händer. Får leva med en tvåfärgad soffa. Sen låter köksfläkten hela tiden, ljudet går inte att stänga av. Det låter som om jag har fönstrena öppna hela tiden...lyhört = ja. Sen har vi kylan i lägenheten...det är svinkallt. Elementen är på högsta värmen men det räcker inte. Så ja lever med täcket om mig i soffan. Men den mest tyngande känslan som e över mig just nu...ensamhet. Att inte ha ett komplett å perfekt liv...det känns. Och jag vet att ni alla har hundratals med argument till varför jag inte ska sakna den här personen å varför ja kan strunta i å deppa! Jag vet att det finns massa fler människor där ute! I know! Men just i dag är det en extra kämpig dag. de senaste fyra dagarna har jag blivit så påmind om vad det är jag inte har längre. Att kompisen är borta, och att mr nobody är en helt underbar person som jag trivs otroligt bra med...och som jag saknar mer än jag trodde.

Men jag ska försöka bli motiverad till att städa iordning här i dag. Och packa upp allt å bära ner alla tomma kartonger till källaren...men just nu är motivationen borta...den här tjejen vill bara ligga i soffan och göra inget igen...för att ja saknar min bästa vän...

I miss you