Spioneri, ångest och glädje

Dagen började med att Henrik Schyffert sitter i cafet utanför gallerian och blir sminkad. Jag förstår direkt att det är tv-inspelning på G. Och jag fokuserar helt och hållet på vad som händer utanför butiken istället för innanför...där mina två högsta chefer står. Men det skiter jag fullständigt i eftersom min dröm står utanför dörren.

Idag är första gången ngnsin sen jag slutade skolan som jag kände dragkraften till en tv-kamera och en mic. Dragkraften till att få stå där framför kameran och köra sin grej. eller få producera med för den delen. Att se Schyffert vara så enormt professionell och fokuserad mellan tagningarna och totalt "qrazy" under inspelning får mig att verkligen se upp till honom. Jag ville så gärna gå ner och fråga om jag fick vara med under dagen och se hur han arbetar. Mitt humör, som faktiskt var på topp i dag..skönk till botten. Mina chefer såg ju självklart det och jag förklarade för dem att ja längtar tills den dagen jag jobbar inom tv. De tittade konstigt på mig, skrattade och sa åt mig att jobba vidare...

fan vad irriterande och jobbigt det var att stå där inne i butiken och vika tröjor och hänga upp kläder...Va fan gör jag i en klädbutik...när mitt favvojobb står nedanför. Ja de kan ja tala om. Tårarna fanns där i halsgropen. Det var verkligen första gången jag haft ångest över mitt jobb...sån toootal ångest.

Sen åkte jag å var spion i farsta...tog lite foton i smyg..tog en fika med Anna och hennes Mamma. Åh vad ja gillar Annas mamma! Hon e underbar! Sen tillbaka till gallerian...bli ännu mer påmind om att ja vill jobba inom tv eftersom de springer runt två andra killar med var sin kamera i högsta hugg...

Men men...som en go vän till mig sa...ödet! Det kommer ngt bra runt nästa hörn som väntar enbart på dig!