det var en gång för länge länge sedan

en liten flicka som bodde långt ute i skogen tillsammans med sin far Peffe.
De var ofta ensamma i deras hem, men en dag fick de besök.
En fluga flög in i huset och gjorde dem sällskap.
"åh titta en fluga, vi döper honom till Hugo"
Flugan döptes och alla tre levde lyckliga tillsammans.
Ända fram tills den elaka farmodern kom på besök.
flickan och peffe hade inte talat om för farmodern att Hugo var deras vän.
När farmodern stod vid spisen och lagade mat kom Hugo flygandes.
"En fluga i köket? Uch så ohygieniskt" säger farmodern.
Tar tag i en tidning, smäller till.
Hugo dör.
Flickan gråter, Peffe tröstar.
de håller en liten begravning i en liten tändsticksask.

20år senare har flickan utvecklat en extrem rädsla för småkryp.
Kan det vara en försvarsmekanism mot att bli lämnad och sårad.
Eller är det helt enkelt så att småkryp är äckliga och läskiga?