det var på TIDEN

att jag gick upp tidigt.
Jag förstår inte denna dubbel-känsla i att gå upp
När jag ligger i sängen och klockan ringer
då grymtar ja lite, (läs: låter typiskt tjejigt/pipigt)
Jag är helt redo att ställa om klockan, förstår inte varför ja ställde den på 7 när ja inte behöver åka hemifrån förens 11
Men idag hade ja bestämt mig
upp å dricka kaffe med helene
Och nu i efterhand
vilken kvalitetsmorron!
Varför går man inte alltid upp tidigt och får tid till sig själv?
Det ´är ju underbart att slippa stressa.
Varför ska det vara så svårt att gå upp när man ligger i sängen?

den här känslan ja har nu
att ja e nöjd över att ha gått upp tidigt
den kommer jag inte att komma ihåg nästa gång klockan ringer
Rutin
lösningen är att få in det på rutin
En morgon avklarad av att gå upp tidigt.
Nu blir mission att gå upp tidigt imorrn, dagen efter de...å efter de...å efter de...