När jag stod på perrongen för ett tag sedan så grät jag nästan av frustration över hur dåligt det var med alla inställda tåg och förseningar.
När jag mötte upp helene på centralen för ngn vecka sen så skrattade ja åt skylten, mådde rätt bra över att jag inte skulle åka tåg just den dagen.
De övriga resenärerna på centralen gav mig onda blickar. Jag var så hatad man kan bli.
Lärdom: skratta aldrig åt andras olycka när andra hör/ser på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar