behov av att få förklara mig till ngn som inte kommer att förstå

Jag har slängt in vinterjackan i garderoben och har istället börjat känna mig hemma i min nya skinnjacka med pälsvästen över.

Viktigt att poängtera att det självklart är en fuskpäls.

Idag när ja skyndade hem från tuben.

skyndade gjorde jag ju eftersom jag fryser armarna av mig. Men av envishet så tänker ja inte använda min vinterjacka förens nästa vinter.

Iaf!

När jag spatserade gatan fram så får jag möte av en herre med sin hund.

Hunden tittar upp på mig och ner i marken igen ganska snabbt.

sen var det som om hunden tänkte till

ni vet när man känner igen ngn så tittar man en gång till lite noggrannare.

Precis så gjorde hunden.

Han totalgranskade min väst.

Som om han kände igen den.

Jag fick direkt ont i magen av dåligt samvete eftersom jag aldrig kan förklara för hunden att "det är fuskpäls och absolut ingen av dina vänner som jag dödat och flått för att få en snygg väst"

Hundens blickar hänger kvar i minnet.

men vetskapen om att det faktiskt är en fuskpäls får mig att må lite bättre.