Saknar att behandlas som jag är värd, fast att jag blir behandlad på det sättet.
Saknar att få höra orden, fast att jag hör det.
Saknar att ha ngn nära, fast att jag har det...väldigt nära.
Saknar att känna det inom mig, fast att jag gör det.
Saknar att få spritta av glädje när man ses, fast att jag gör det varje gång.
Saknar att blickarna möts och ord inte behövs.
Saknar att känna doften.
Saknar att känna tryggheten, fast att den finns där.
Saknar att betyda allt, fast att jag betyder något.
Saknar Dig, fast att jag har Dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar