Du tyckte livet var orättvist på alla möjliga plan. Dels för att du hade namnet Malin, du var oerhört avundsjuk på de tjejer som hade längre namn som automatiskt alltid fick, enligt dig, coola smeknamn.
"Kärt barn har många namn" Du hade ett, I get the point.
Tänk dig om Facebook fanns. Du hade mått dåligt över de som inte accepterade din vänförfrågan. Du hade legat vaken om nätterna och känt dig oälskad på en ny nivå. Om coola Kicki hade haft 345 vänner och du bara 89 så hade du antagligen haft livskris.
Din blyghet som du fortfarande sitter på. Den hade du antagligen inte kunnat bota ordentligt om du haft en iphone. Där hade du kunnat kommunicera med allt och alla utan att behöva prata med dem. Men nu tvingades du vara social live. Var glad över att du satt där med spyan i halsen när du ringde hem till kärleken och bad till gud att rätt person skulle svara. Och att du även fast din spontana reaktion var att svimma när pappan svarade sa "hej det är Malin är Gustav hemma". Bra jobbat.
Det som inte dödar stärker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar