Jag vill inte bli nöjd

Hörde precis en välkänd radioprofil säga att "livet är en tävling" och jag kan inte mer än att hålla med.
Det är nog inte en tävling för alla på den här planeten. Jag anar dock att det är en tävling för många av oss.
Det kan ju handla om karriär, familjeliv eller idrott. Eller alla tre alternativ. Att alltid vilja få det lite bättre. Vilket iof inte alltid behöver betyda att man jämför sig med andra. Det kan vara en tävling med sig själv, mot sig själv.

Alla har vi ett uppsatt mål. Alla har vi något vi strävar efter. Och när vi väl når dit skall vi känna lycka!

En gång i tiden var mitt mål att bli butikschef. Jag slet och slet och önskade inget annat på hela jorden är att få min egna butik. En dag satt jag i ett möte med min chef. Hon såg ovanligt finurlig ut och vi beställde in lunch innan hon ville berätta vad mötet skulle handla om. Jag hann ta två tuggor av min mat innan hon berättade för mig att dagen var kommen då jag numera skulle få en egen butik och bli butikschef.
Tystnad
Min chef tittade på mig frågandes och undrade om jag hörde vad hon precis hade sagt. Och det hade jag ju. Jag hade bara hamnat i en mindre chock. Men jag lyckades få fram en mindre "tjohoo!! Tack så himla mycket för att du ger mig chansen! Jag är sååå glad". Kommer fortfarande ihåg att min chef skrattade åt mig eftersom hon hade föreställt sig att jag skulle hoppa upp på bordet och göra en segerdans samtidigt som jag skulle skrika ÄNTLIGEN!!!!

Jaha, nu är jag butikschef, nu då?
Den där tomhetskänslan får jag varje gång jag uppnår ett mål.
Dock varar den inte så länge för jag sätter nya mål ganska fort.
- ha bäst resultat i butiken
- ha världens bästa personal
- alla i min personal skall bli butikschefer
- bli distrikschef

Livet är en tävling.
Och för mig innebär det att jag aldrig vill bli nöjd.
Jag vill alltid ha något att sträva efter.
Något som driver mig framåt.